Igår vid femtiden somnade min underbara farmor in. Förstår inte riktigt att det är sant och det känns så jobbigt att jag aldrig med kommer få se henne. Vi har vetat att det snart är dags men det gör det tusiken inte lättare nu när det väl hände.
Bröt ihop här hemma igår när jag pratade med mamma. Och att förklara för en snart 4åring varför mamma är så ledsen är inte lätt.
Det är en så skum känsla jag har för det känns som att farmor är lättad över att äntligen få somna in och vila. Och efter ett så långt liv och sista tiden med sjukhus och allt så var det nog det bästa.
Fy tusan vad sånt har suger och jag kan inte låta bli att tänka på en vän som för ett tag sedan förlorade sin käre far. Tänker på dig och din mor mycket! Kramar
Nu har jag fått rensat huvudet lite och det är dags att starta dagen. Jobba som gäller vilket känns bra för att inte låta alla tankar ta över mitt huvud.
Älskar dig farmor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar